Muppflupp öppnade dörren och där stod Odd. Hon var uppenbart skärrad och de stora, fyrkantiga ögonen lyste av panik. I sitt huvud ställde Muppflupp alla de frågor som han skulle ställt om han kunnat tala och den här stunden var en sådan stund då han önskade att han besatt den kunskapen, för Odd lyckades inte få fram ett enda vettigt ord. Efter att ha dragit in Odd i sitt hem, tvingat ner henne på den gröna, fluffiga britsen och gett henne en kopp lugnande extrakt kom Odd äntligen till tals. "Jag drömde en dröm", västa hon. "Det var dagen innan den 24e men Kung Vinter hade inte anlänt, ingenting var vitt, allt var grått. Det spelades musik, men det var inte 'Filurernas julmelodi' eller 'Ge mig en pepparpelikan till' utan en låt med ett tungt beat som kallades 'Köp 1000 julklappar och du är fab'... Och den enda julmaten som fanns att köpa var vitlökslakerad!" Odds stora ögon fylldes av skimrande vattenpölar.
Den kvällen snurrade många tankar runt i Muppflupps väldigt lilla hjärna. Kunde det vara en slump att både han själv och Odd hade drömt om sabotage? Såg de kanske framtiden, eller något som liknade den? Eller hade det som han befarat mest av allt skett, hade Monstergaffeln kommit på ett sätt att ta sig in i deras hjärnor och förstöra julen?!
/Nissarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar